Judge me, and i'll prove you wrong.

Egentligen har jag ingen som helst anledning att förklara mig, men eftersom att alla undrar och frågar så känner jag att jag vill berätta lite kort om hela händelsen så slipper det snackas en massa.

Hela förra veckan tog jag och fredde ett "break" ifrån varandra för att jag inte visste hur eller vad jag kände/ville. I fredes träffades vi och jag hade bestämt mej för att jag inte ville fortsätta... Hm, varför nu detta? det är alltså det ni undrar...

Jag har min syn på livet, hur saker och ting ska vara och vad som är rätt och fel, och fredde har sin. Våra framtidsdrömmar och visioner är inte desamma... Jag menar att inte att jag vill rusa iväg och gifta mej/skaffa barn för så är absolut INTE fallet, så uppfatta mej inte fel nu. Men jag är vuxen nu och jag måste ta ansvar för mina egna handlingar.. och när man får ta ansvar för sina egna handlingar så måste man tänka sej för innan man handlar. Jag tyckte inte alltid att fredde gjorde det.

Han ville lägga sin tid på andra saker än vad jag ville vilket gjorde att det resulterade i mycket sura miner och tjafs.. Det kändes också som att den tiden vi hade ihop på kvällarna när allt annat var gjort uppskattades inte.. jag är inte mer än människa och vill känna mej uppskattad och älskad. Jag är en riktig grubblare och på senaste tiden har jag insett att livet är för kort för att slösas bort, kan man inte vara fullt lyckliga ihop så ser jag inte meningen med att fortsätta... tänk så mycket annat man missar... ta vara på tiden!

Fredde är en svår person men med väldigt mycket känslor inom sej... det tar tid att förstå sej på honom, han är inte en person som man lär känna över en vecka. Men jag känner honom och jag vet att många gånger han gjort mej ledsen är inte pga att han vill det utan det är på grund av att han stänger inne sina känslor så hårt att det är lättare att såra andra än o ta itu med sina egna känslor. Oh jag kan ju säga att jag känner fler personer med det problemet.. Och vet ni? Varje gång du kallar/säger något dumt till din partner så dör en bit av hjärtat... lär er aldrig o leva "håll käften" "du e dum i huvudet" osv... det är INTE normalt. Det är inte det... även om man vänjer sej.

Ni får tycka vad ni vill men detta var vad jag ville dela med mej av.. Och få absolut inte synen av att jag tror att jag är en perfekt flickvän, för det är jag verkligen inte och det vet jag om... jag är krävande och när jag är osäker kan jag vara mycket kontrollerande.. men nåt jag har lärt mej är att man kan inte ändra på en människa. Och man kan inte älska någon annan förrrän man älskar sej själv...

Tack fredde för att du funnits i mitt liv de senaste 22 månaderna. Som du sa så finns där inga anledningar att vara ovänner och jag hoppas att det förblir så. Jag vet att du har ett hjärta av guld, likaså din fina familj. Det finns saker i livet man inte glömmer utan tar lärdom av istället. Du är en av dem Fredrik Persson. Big love.



En bild min söta lillasyster har gjort till fredde...