Åren går
Satt och funderade innan på att nu är det faktiskt bara 3 månader kvar tills jag nollar och blir 20 år gammal.
Det är mycket som har skett i mitt liv dem senaste 5 åren. Vissa saker ångrar jag att jag gjorde, och vissa ångrar jag att jag inte gjorde. Men man måste vara ung och dum för att kunna bli gammal och vis eller vad e de man säger?
Så många minnen och erfarenheter man har skaffat sig. För två år sen trodde jag inte att mitt liv skulle se ut som det gör nu. Men jag vet att det ständigt kommer att ske nya förändringar genom hela livet (Vissa lättare än andra) och det är bara att glida med antar jag. Innan var jag rädd för att lämna, att börja om på ny kula och för att såra en annan människa med ett hejdå. Jag tycker det är otroligt jobbigt att göra andra människor ledsna eller besvikna men nu har jag förstått att JAG är viktigast för MIG. Jag har också insett att jag kan inte hela tiden grubbla över att spara på tid.. för det är så jag tänkt. "inte slösa på den tiden jag har här". Men... hellre leva ett långt lyckligt liv än att leva kvar i något dåligt för att inte slösa tid och börja om...? När jag tänker tillbaks på hur jag sett på saker och ting kan jag bli lite mörkrädd.
Jag hoppade tillexempel av skolan för ett år sen (är det verkligen så länge sen?!) för att jag hade brottom. Jag hade brottom att komma ut och visa vad jag gick för, tjäna mina egna pengar och dra mitt eget strå i detta samhälle. Men vad fick jag utav det? Nu ett år senare inser jag att jag borde stannat kvar. Men jag lär mig av misstaget..
Nu har jag iallafall börjat om på nytt för tredje gången gilt i mitt liv oh denna gången måste det väl vara min tur tänker jag. Och HOPPAS jag. Det känns bra iallafall. <3
Min hjärna har fått stå ut med mycket genom åren men en sak har jag lärt mig. Och det är att tiden läker nästan alla sår. När det gäller kärlek iallafall. Min första kärlek gjorde ont att lämna bakom mig (även om det var jag som lämnade) och det tog sin tid. Men idag när jag blickar tillbaka kan jag le för mig själv åt alla roliga minnen, men samtidigt tänka "vad fan höll jag på med?" haha. Jag trodde på de där orden som kom ur min egen mun att jag skulle saaakna, och älskaaa och finnas kvar där brevid honom för aaaalll framtid som en vän. Idag skrattar jag åt det. Hehe. Men det är en erfarenhet det med. :)
Jag har fått kämpa med mitt eget huvud och lämna och ge upp saker och människor trots att de varit väldigt betydelsefulla för mig, för att vi inte passat ihop eller haft samma visioner och framtidsdrömmar. Både vänner oh pojkvänner. För att vi helt enkelt varit för lika men samtidigt så olika. Och tro mig mina vänner, det är inte lätt att tvingas lämna när hoppet och lågan fortfarande lever kvar. Men det är tiden där igen. Det dör en dag det också, även hur ont det än gör till en början.
Nu har jag utökat mitt hjärte-förråd med ytterligare några fina personer som betyder mycket för mig. Och det är Baby A och hans familj. Trots att det bara varit jag oh A i 3 månader så har han hjälpt mig att bygga upp min självkänsla och mitt förtroende för andra människor väldigt mycket och det tackar jag honom stort för. ♥ Han är en av de finaste människor jag tror jag kommer träffa under min livstid. Godhjärtad, omtänksam, generös och som vill alla väl.
Vet inte riktigt varför jag skrev detta men ibland känner man att man behöver öppna sig lite extra! och det är ju trots allt min blogg och jag som bestämmer över innehållet. Och ni får gärna komma med er både dåliga och bra kritik men STÅ för era ord underskrivet med ert namn, annars väger de ingenting.
You’ll always be my hero, even though you lost your mind.
